När jag satte igång och skulle sy den här klänningen, så kände jag mig ungefär som Stig-Helmer gör inför sin flygresa. Jag har nämligen aldrig sytt ett farfarssprund innan och när jag läste beskrivningen första gången så verkade det VÄLDIGT krångligt!
Men med tanke på att sylusten har varit dålig på sistone så ville jag ha en ny utmaningen! Först tänkte jag att det är lika bra att jag gör sprundet på än gång så är det gjort. Men då började jag klippa ut muddar, sy fickor, fålla klänningen och sådär höll jag på tills det bara var sprundet kvar.
Det var bara att bita i det sura äpplet och sätta igång.
Det var som allt annat man är sådär larvigt rädd för, mycket lättare än vad man tror. Jag slapp sprätta, och så blev sprundet helt okej!
Klänningen är till lillstumpan och jag tror att hon kommer bli glad! Lite små missar blev det på fickorna och ett litet veck vid sprundet men annars är jag faktiskt nöjd!
Trevlig helg!
2 kommentarer:
härligt att lyckas...! Gillar verkligen kombinationen av fäger!
Superfin!!!
Skicka en kommentar